Jag är queer

 
Jag har vart ute som icke-straight i över sex år, men när jag väl insåg att jag inte var heterosexuell så kändes det då som att jag kom på det väldigt sent. Jag var 18 och skulle snart ta studenten. Redan under tonåren hade jag flera gånger tänkt "skulle jag kunna vara bisexuell?" men stängde alltid igen och tänkte "nää killar är för snygga för det"  med en gång. Men när jag en dag vände på det, frågade mig själv "är jag bisexuell?" och intalade mig själv att "jo men jag är nog det" så fick jag något av en livskris. Vem fan är jag? Satt sen uppe halva natten och försökte googla fram hur man vet om man inte är straight. Det fanns inga konkreta svar, det gör ju inte det på den frågan. Jag försökte att inte grubbla för mycket och gick sen och la mig.

När jag vaknade upp morgonen efter hade det hela landat. Jag är bisexuell. Jag kan fan vara tillsammans med en person oavsett kön. Sen kände jag mig så oerhört trygg i det hela, vilket jag insett är ett stort privilegium. Jag visste att mina föräldrar skulle älska mig oavsett, att mina kompisar bara skulle tycka att det var roligt för mig att jag insett det. Långt ifrån alla har det så. Jag hade verkligen tur.
Jag hade aldrig några komma ut-samtal med mina föräldrar, jag tror jag lät de dra de ur mig. Inte för att jag skämdes, det kändes dels lite svårt att ta upp det naturligt men jag kände också att det inte spelade så stor roll. Kom jag hem med en tjej så skulle de förstå att jag inte var straight, Men det var ändå skönt att de visste kände jag, och precis som jag trodde var de fullt förstående.

Efter det har jag gått fram och tillbaka i min sexualitet. Jag trodde ett tag att jag var lesbisk och bara gillade tjejer, insåg sen att nää det stämmer faktiskt inte. Nu är jag 110% säker på att jag är pansexuell, alltså att jag kan attraheras av personer av alla kön och icke-kön. Jag brukar också använda mig av ordet queer, som kan tolkas lite olika, men för mig betyder det att jag har en sexualitet som inte är heterosexuell, antar jag. Att jag har vart tillsammans med en cis-man i över ett år nu (och som jag kommer fortsätta vara tillsammans med en lång tid framöver hoppas jag) gör mig absolut inte till mindre queer, även om många vill tro det. Men jag är en stolt queer person i ett förhållande med en man, det är inget "heterosexuellt förhållande", det är ett förhållande. Ett mycket fint sådant. Och det är väl det viktigaste? 



Jag är högkänslig

En ny kategori här på bloggen har jag döpt till "jag är" där jag ska berätta om olika persondrag och liknande som tillhör min identitet, vissa vanliga, andra lite mer udda. 

Det var inte mer än två år sen som jag hörde talas om vad högkänslighet är. Jag snubblade över boken "Drunkna inte i dina känslor" på Storytel och började lyssna lite smått. Men gud, de beskriver ju mitt liv? Finns det ett namn för detta? Jag trodde det bara var ångest, att jag är lättretlig. Men HSP, highly sensitive person, är faktiskt ett välkänt begrepp.

Vad är då högkänslighet? Enligt högkänslighet.se (bra hemsida, kolla in den!) så är det är ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15-20 procent av jordens befolkning. Högkänsliga personer föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. 

Jag kommer tydligt ihåg hur jag redan som liten kände att jag lätt tog illa vid mig av saker och ting, som andra kanske inte alls reagerade på. Jag överanalyserar lätt och har ofta trott att jag tänker fel när jag helt enkelt bara tänker annorlunda i vissa situationer.
Vilka symtom det har är lite olika från person till person, hur jag själv märker att jag är högkänsllig är att jag har väldigt nära till alla känslor. När jag är glad är jag oftast väldigt glad, när jag är ledsen blir jag helt förstörd. Jag gråter väldigt lätt, både av sorg och lycka. Blir lätt berörd av saker och ting, som musik och film. Jag kan ha väldigt svårt för intryck som jag inte kan kontrollera, som folkmassor, höga ljud osv. 

Ett av mina största problem jag själv har som högkänslig är att jag har svårt att skaffa vänner. Om jag fattar tycke för en person och känner att "hen vill jag bli vän med" så kanske jag berättar lite för personliga grejer och öppnar upp mig lite väl tidigt i relationen, för att jag så fort kan känna att jag kan lita på personen. Jag har förlorat många på grund av detta, tror jag iallafall. Jag är liksom inte intresserad av att ha halvbra kompisar utan vill ha starkare relationer än så. Därför skippar jag gärna torrprat och vill hellre prata om vettiga saker. Det krockar lite med att många jag vill bygga upp relationer successivt, som ju är det vanliga. 

Men jag försöker se det positiva i att jag är högkänslig. Jag är så glad över att lätt kunna bli berörd av saker, att jag kan känna stark kärlek, starka känslor. Högkänsligheten gör att jag vill att både jag och personerna omkring mig ska må bra, vilket gör mig till omtänksam. Jag lägger märke till sånt som andra ofta missar och är kreativt lagd. Så jag tänker aldrig de negativa sakerna av högkänslighet ta över de som är så otroligt positiva! 

Här är en låt och musikvideo som får mig att känna mycket.
Jag blir så berörd av både musiken och det visuella. Wow!